kungörelserna den 9 Mars 1855 och den 12 Juli 1860, dylikt bref, likasom bref af samma beskaffenhet som ur breflåda upphemtas, enligt ännu gällande författningar, icke må adressat tillställas, äfven om denne erbjuder sig erlägga den befordringsafgift som derför skolat vid afsändandet utgöras, har hos. Generalpoststyrelsen blifvit anmiäldt, hurusum i de brefiådor, som numera åtfölja de flesta poster, tidt och ofta anträffas till postanstalterna adresserade ofrankerade bref, utihvilka finnasinneslutna andra bref jemte kontan ta penningar till gäldande af de befordringsafgifter som, afbrist på frimärken, icke kunnat af korrespondenterna på föreskrifvet sätt utgöras. Då emellertid hittills. frankeringsfrihet icke kunnat beredas de till postanstalterna mer än till enskilda ställde skrifvelser, utom det att åtskilliga olägenheter kunna härflyta af ett allmännare anlitande af förenämnda utvig till icke-trimärkta brefs fortskaffande, har Generalpoststyrelsen funnit nödigt fästa korrespondenuters uppmärksamhet derå att — med förbemälde undantag för bref till Allmänna Barnhusdirektionen i Stockholm och från vissa sparbankskomitteer till vederbörande sparbanks hufvudkontor — bref som, utan att vara i föreskrifven ordning frimärkta, i Postverkets breflådor nedläggas, intilldess möjligen annorlunda varder förordnadt, icke kunna adressaterna tillställas, äfven om de äro adresserade till en eller annan postanstalt. Stockbolm den 27 Juni 1870. Kongl. Generalpoststyrelsen.