Han hade väl hunnit sextio års ålder, men tycktes bära åren med heder. Liten, mager och något krokryggig, stödde han sig på en tjock käpp med knapp af elfenben. Hans runda ansigte hade detta uttryck af ständig förvåning, blandad med oro, tack vare hvilket tvenne aktörer i den komiska genren vid Palais-Royal-teatern gjort sin lycka. Omsorgsfullt var hån rakad; hans haka var mycket liten, hans läppar tjocka och hans näsa uppstående, så att den starkt påminde om en klädhängare. De små, gråaktiga och blodsprängda ögonen voro alldeles uttryckslösa, men utmärkte sig på samma gång genom en ovanlig rörlighet. : Hans panna skuggades af ett glest, stripigt hår, som illa dolde de långa, vidt gapande och lågt sittande öronen. Han var ganska propert klädd, hans skjortveck, snart sagdt, bländade genom sin hvithet, och han bar silkesvantar samt damaskor. En lång kedja af massivt guld, men allt annat än smakfull, var lindad tre hvarf om hans hals samt fördjupade sig sedan i hans västficka. Fader Tabaret, kallad Tirauclair, gjorde redan i dörren en bugning af det djupaste slaget, så att hans gamla kropp beskref en halfcirkel. Det var i den ödmjukaste ton han frågade: — Herr ransakningsdomaren har täckts skicka efter mig? — Ja, svarade herr Daburon. MODERSKÄRLEK. 5