af paraplyets doppsko utan äfven af den runda skålla af bleck, som fasthåller tyget. Är det cigarrn ni undrar öfver? Be här trabucocigarren, en stump, som — var så god och se sjelf — icke varit fuktad af saliv. Sålunda vet man att den rökande begagnat munstycke. Lecoq dolde illa sin entusiastiska beundran ; sakta slog han sina händer mot hvarandra. Kommissarien syntes högst förvånad och domaren såg förtjust ut. Deremot förlängdes Gåvrols ansigte allt mer och mer. Hvad sergeanten angår, stod han som förstenad, — Nu, återtog Tabaret, torde herrarne noga höra på hvad jag säger. Hur han förklarade sin ankomst vid denna tid på på dygnet, vet jag inte. Säkert är att han sagt åt enkan Lerouge att han icke ätit middag. Hon har blifvit glad häröfver och genast skyndat att tillaga en måltid. I denna måltid ämnade hon icke sjelf deltaga. I skåpet har jag funnit lemningarne efter hennes egen middag; hon har ätit fisk; vid obduktionen skall det nog visa sig. För öfrigt äro, som ni se, blott ett glas och en knif på bo:det. Men hvem är denne unge man? Utan allt tvifvel ansåg enkan honom stå högt öfver henne. I väggskåpet ligger en duk, ännu rätt snygg. Den har hon begagnat för sin egen del; men lade hon fram den åt honom? Nej. Hon har tagit en alldeles ren duk, hvilken på köpet var den vackraste hon hade.