Dagens Nyheter – 14 juli 1870, sida 2

munen. Han var stor och stark för sin ålder. Hans ögon vittnade om ett godt förstånd; man såg tydligen på uttrycket i hans ansigte att han var en liflig och klipsk pojke. Åsynen af domaren gjorde honom icke alls förlägen. — Nå, min gosse, hvad vet du? — Jo, ser herrn, i söndags blef jag varse en mansperson vid fru Lerouges trädgårdsgrind. — Vid hvilken tid på dagen var det? — På morgonen. Jag ämnade mig just till kyrkan, för att åhöra den andra messan. — Godt, återtog domaren. Och denne man var stor, svartmuskig och klädd i blus . .. — Nej, herre, tvärtom. Han var liten till växten, men ganska tjock och tycktes icke vara synnerligen gammal. — Månne du inte bedrager dig? — Nej, ingalunda, svarade gossen, Jag såg honom på nära håll, ty jag talade med honom. — Jaså; nå, låt oss höra något närmare om detta sammanträffande. — Jo, det var så att jag kom gående då jag fick se den tjocke vid grinden. Han hade det mest förstörda utseende man gerna kan tänka sig. Hans ansigte var rödt eller snarare violettfärgadt och spred sig denna kulör ända upp på hjessan. Jag såg det, ty han var barhufvud och hade nästan intet hår. — Och han tilltalade dig först?