Dagens Nyheter – 13 juli 1870, sida 2

lärde känna er; och jag vet hvad ni duger till. Men i förhandenvarande fall äro vi af alldeles motsatta åsigter. Ni håller envist fast vid den svartmuskige, och jag för min del är öfvertygad om att ni misstager er. — Jag tror att jag har rätt, svarade chefen för säkerhetspolisen; och jag hoppas kunna bevisa att så är. Jag skall finna skurken, hvem och hvar han än må vara. — Jag begär icke bättre. — Men må herr domaren tillåta mig att gifva ett . . . hur skall jag nu säga för att ej synas vara närgången? . .. ett råd. — Tala! : — Nåväl, jag tillstyrker herr domaren att icke förlita sig på fader Tabaret. — Verkligen! Och af hvad skäl? — Jo, derför att den hedersmannen tr alltför mycket passionerad. Han går polismaktens ärenden för att göra sin lycka, han likaväl som hvar och en annan. Och som han är högfärdigare än en påfågel, är han lätt utsatt för att förgå sig. Så snart det gäller ett brott sådant som detta t. ex., har han den förmätenheten att genast vilja förklara allt. Och han hittar vanligen på en historia, som ypperligt lämpar sig efter situationen. Med ett eller annat enstaka faktum till stöd, ger han en framställning om alla scenerna vid mordet; och ibland gissar han rätt, men ofta tar han alldeles miste. Så t. ox. i fråga om