Midt i rummet stod ett bord, betäckt af en fin duk, hvit som snö. Man såg derpå ett präktigt glas af kristall, en särdeles vacker knif och cen porslinstallrik, vidare en uppslagen vinbutelj, hvars innehåll syntes knappt vara rördt, och en bränvinsflaska, hvarur fem d sex glas torde blifvit tagna. Till höger voro invid väggen på hvar sin sida om fönstret placerade tvenne skåp af valnöt. Båda voro tomma och innehållet utströdt öfveralit på golfvet. Det var allehanda klädespersedlar, hopskrynklade, sönderslitna, tilltygade på värsta vis. Bredvid eldstaden befanns ett väggskåp, hvari porslin m. m. förvarades, och hvars dörr stod på vid gafvel. På andra sidan om eldstaden hade en gammal byrå med marmorskifva gin plats. Den var uppbruten med den största våldsamhet, här och der rentaf krossad och förstörd. Naturligtvis hade mördaren genomletat densamma i alla vinklar och vrår. Lådorna voro utdragna och kastade om hvarandra på golfvet. Vände man sig slutligen till venster, fick man se sängen, hvars alla bolstrar och kuddar blifvit upprifna och lågo huller om buller. Till och med halmen i madrassen var urtagen. -— Icke det ringaste märke efter smutsiga skodon, mumlade Gåvrol i en ton af missbelåtenhet. Tan har kommit före klockan half tio. Vi kunna nu utan olägenhet gå in. MODERSKÄRLEK. I.