Dagens Nyheter – 12 juli 1870, sida 2

voro bestämda åt honom. Enkan väntade honom till aftonmåltiden; och han har infunnit sig, den artige älskaren. — Hm! utbrast sergeanten, som tydligen hade svårt för att tro på denna förklaring. Hon var mycket ful och förskräckligt gammal. Göevrol betraktade med en pgäckande min den hederlige gendarmen. — Vet, sergeant, sade han, att en qvinna som har pengar alltid är ung och vacker, om hon sjelf så vill. — Kanske ni gissat rätt, återtog ransakningsdomaren ; emellertid är det icke vid denna point jag har fiästat mig. Snarare synas mig dessa enkan Lerouges ord böra tages äd notam: Om jag önskade mera, finge jag mera. — Dem fann också jag synnerligen -anmärkningsvärda, inföll poliskommissarien. Men Gövrol gjorde sig knappt tid till att höra på hvad de sade. Han höll fast vid sitt spår och företog sig att noga undersöka golfvet i alla vinklar och vrår. — Jag tänker på en sak, utropade han. Var det icke i tisdags ombyte i väderlekeu inträffade. Det frös först i fjorton dagar och så fingo vi helt hastigt regn. Mins någon af herrarne vid hvilken tid på qvällen regnet började? — Klockan half tio, svarade sergeanten. Jag hade intagit min aftonmåltid och skulle göra -en promenad innan jag gick och lade mig; men när jag väl hunnit till Pecheurs