Dagens Nyheter – 12 juli 1870, sida 1

-—(U -— gatan öfverraskades jag af en störtskur. På mindre än tio minuter samlade sig en half tum högt vatten på gatan. — Alldeles, sade Gåvrol. Sålunda om mannen kommit efter klockan half tio måste hans stöflar varit smutsiga . . . hvarom icke har han infunnit sig derförinnan. Man borde ha kunnat se det här . . . Hur var det, herr kommissarie, märktes några fotspår på golfvet, när ni kom? — Jag måste erkänna att vi ej gåfvo akt derpå. — Hm! utbrast Gåevrol i vresig ton; det var ledsamt, må jag säga. — Vänta, återtog kommissarien, ännu är tillfälle att se, icke i detta rummet, men i det bredvid liggande. Der är ingen rubbning gjord. Mina och sergeantens steg torde utan svårighet igenkännas. Låt oss gå ditin. Då kommissarien öppnade dörren till det inre rummet, gick Gövrol fram och höll honom tillbaka. — Jag skall be herr ransakningsdomaren, sade han, tillåta mig undersöka allt innan någon inträder. Detta är af vigt för mig. — Var så god, lydde herr Daburong svar. Gåevrol gick först, och alla de andra följde efter honom samt stannade vid tröskeln. Så öfversågo de med en enda blick hela skådeplatsen för brottet. : Allt vittnade, såsom kommissarien yttrat, om en ursinnig varelses framfart.