lysningar; och voro äfven dessa af mindre vigt. Slutligen efter tre timmars ransakning, cfter att ha fått höra och höra om igen allt traktens sqvaller samt efter att med mycket besvär ha sammanfört hvad som någorlunda öfverensstämde uti de många hvarandra motsäigande vittnesberättelserna, ansåg sig poliskommissarien ha utrönt följande: Två år förot, i början af år 1860, hade fru Lerouge anländt till Bougival med en stor rustvagn, full af möbler och husgerådssaker. Hon hade tagit in på ett värdshus, der förklarat sin afsigt vara att bosätta sig i orten samt genast börjat söka efter en lämplig bostad. Hon hade funnit denna lilla lokal i sin smak och hyrt densamma, utan att pruta, till ett pris af 320 frank, som skulle betalas halfårsvis och i förskott. Deremot hade hon ej velat gå in på att underteckna något hyreskontrakt. Knappt var lägenheten förhyrd, förrän hon samma dag inflyttade i den. Genast bekostade hon åtskilliga reparationer, som förorsakade henne en utgift af omkring hundra frank. Hon var en 54 eller 55 års qvinna, med väl bibehållet utseende och som tycktes vara stark samt ha en förträfflig helsa. Ingen visste hvarför hon valt sin bostad i en trakt, der ingen menniska kände henne. Man trodde henne vara från Normandie, emedan man ofta tidigt om morgnarne sett henne bära en bom