Dagens Nyheter – 11 juli 1870, sida 2

ennen af en bottenvåning, innehållande två rum, samt deröfver en vind. Omkring densamma sträckte sig en illa underhållen trädgård, svagt skyddad mot ofog af tjufvar och landsstrykare af en knappt tre fot hög stenmur, som här och der var till en del nedrasad. Genom en liten grind af trä kom man in i trädgården. — Här är det, sade qvinnorna. Poliskommissarien stannade. Under vägen hade hans följeslagares antal hastigt ökats, i det alla nyfikna och sysslolösa i trakten skyndat sluta sig till tåget. Han befann sig nu omgifven af omkring fyratio personer. — Ingen får slippa in i trädgården, sade han. Och för att vara säker om att bli åtlydd, lät han de båda gensdarmerna uppställa sig framför ingången, hvarefter han sjelf gick framåt byggningen, eskorterad af sergeanten samt smeden. Först bultade han flera gånger hårdt på dörren med sin käpp och sedan på alla fönsterluckorna. Efter hvarje sådan bultning lutade han sig framåt och lyssnade. Som han icko kunde uppsnappa ett enda ljud derinifrån, vände han sig slutligen till smeden. — Öppna, sade han. Smeden framtog en knippa dyrkar och beredde sig till att gripa verket an. Redan hade han gjort början, när ett ljudligt sorl lät höra sig bland den nyfikna hopen.