Dagens Nyheter – 9 juli 1870, sida 2

Det finns kanske för mycket med armåer, För litet skolor, der man något vet? Om det är påfven man vill missivera, Om rysskolossen tycks oss för bastant; Om det är arrestanten på Caprera — Men något är det, det är visst och saunt. Man spekulerat kanske öfverdrifvet ; Man tänkt bli rik uti ett enda spräng? Kanske till slut, godt folk! att menskolifve Blott mognar till en bättre öfvergång? Ja, hvad vet jag! I sjelfva det ej veten, Kanske ej mer än mänan är bekant, Hvad som ,u gör ellmänna trumpenheen — Men nigot är det, det är visst och säunt. i SA, Ja, något är dew! Jag vet ej hur det är med menskligheten, Men skröpligt är det, som det syvas vill. Det börjar nu bli ruskigt på plaueten Och luften muluar mer och mera till. Det är ju träkigt alldeles förbannadt, Och hvart man går, man stöter på en kant. En vill ha felet der, en ser ett annat — Men ndyoi är det, det är visst och sanut. Ett dystert vemod menskoanden pinar, Och derför ger hon till ibland ett rop: Är det bekymret, som mot honom grinar, Vill debet ej med kredit gå ihop? Om det krediten kanske är som reser, Då öfverallt man ropar på kontant; Om det är prester eller långkatkeser — Men något är det, det är visst och saunt,