läsa det för henne, men vid de förfärliga orden lät hon det falla ur sin Hand. Hilma upptog och läste det med häftighet, Kon uppgaf ett skri och föll tillbaka på kudden, hennes ande hade flytt till ett bättre hem. Min hustru låg sanslös i många timmar, och då hon åter kom till lifs, var hon rubbad till sina sinnen. Så stod det till i mitt förr så glada och fridfulla hem, då jag kom åter från min resa. Jag måste beherrska min sorg för att kunna fullgöra alla de sorgliga bestyr, som nu ålågo mig. På Hilmas begrafningsdag ankom ett bref till henne med utländsk poststämpel. Jag bröt och läste det; kan ni tänka er: det var från honom, den falske, den nedrige, hennes mördare! Det var just detta papper ni nu håller i handen; han talar deri om sin kär lek, om sin trohet, om deras lycka i fram tiden, då hon skall bli hans maka. Den för rädaren tror att hon och hennes anhöriga e veta af hans bedrägeri. Jag hopkramade brefvet, jag trampade derpå, jag kastade det långt bort. Min vansinniga hustru upptog det, utan att jag märkte det och vecklade det om de vissnade blommor, tagit från Hilmas bröst, då hon var död. De var afskedsbuketten, som hon fått af sin Arn och som sedan aldrig leminat hennes hände