Dagens Nyheter – 8 juli 1870, sida 3

HUAUHUIIUISLCIN CU BbaAlUlUladURVIUIPpV ALVA bv lige prestfars gäldenärer och borgenärer inom socknen. Försöket lyckades och nästan alla infunno sig. Men en af gäldenärerna, en rik bonde, gjorde alla möjliga undanflykter och ville ej utbetala hvad honom enligt presttars böcker vederborde. Förargad öfver hans tredska, slog stimmans ordförande sin knutna näfve i bordet, så att det dånade i rummet, och utbrast, kastande en skarp blick på sin vederpart, i följande impromptu: Förr i väla (verlden) Så kleppte häla (herdarne) Fåra N Te kropp å själa: I tier våra, Som ä så svåra. Häla Klepps af fåra. Alla de närvarande brusto 1 skratt. Den tredskande betalaren blef flat och utbetalade genast stillatigande sin icke obetydliga skuld. Ela då! Härom dagen lästes i Arboga Tidning följande originela uppsats: Till stadens begrafningsplats vallfärdar företrädesvis den inbilske(!), ty stället är tacksamt på att försätta själen än i den ena, än i den andra känslan af öfverspända, stundom ljufva, stundom sorgliga föreställningar, hvilka på den inbilske utöfva det intrycket att densamma trädt ur verlden och för en stund kan försätta sig hvar den behagar, låta själens ider stiga upp till himlen eller göra bekantskap med dem, hvilka icke der äro nog lyckliga att få inträde (!). Om ett prasslande ljud förnimmes, icke under då, i händelse man är svag för intryck, att detsamma hos den inbilske låter sig höras som vore det dotva bultningar från grafvens djup; om ett ljud tränger sig till den förskräckta qvinnan, helst hon tror sig vara en ångerfull Magdalena, tror hon bestämdt sig höra förtviflans nödrop i grafven och är så förvissad om verkligheten af det hon erfarit, att för henne återstår intet annat än att upptäcka en hemsk sanning, nemligen att en menniska skall hafva blifvit lefvande begrafven, hvarpå hon icke tviflar det ringaste, ty Gud har för henne låtit uppenbara deerforderliga bevisen, nemligen de af henne hörda nödropen och bultningarne. Då en så hårresande hemlighet trycker på hjertat är det icke underligt om man ej kan hafva tand för tunga. Det är så godt att för andra få meddela den ohyggliga tilldragelsen och snart är muntelegrafen i verksamhet, utspridande ryktet om att en skendöd skall hafva blifvit formligen begrafven. Den inbilska qvinnan, som först lärer utspridt ryktet, skall vara känd för att icke uppsåtligt vilja löpa med osanningar, så, vid betraktandet deraf att ingen omöjlighet vore, det en menniska kunde iråka en slik förskräcklig död som qvinnan beskrifvit, beslöt man sig att förliden tisdag formligen undersöka grafven och likkistan, då vid öppningen liket befanns hvila lugnt och icke hade rört sig det ringaste, samt syntes varit omedveten om den oro som visar sig å de skendöda, hvilka hafva den olyckan att brottas med döden om det kära lifvet, som de måste åt denne öfverlåta. Nedanstående tal är hållet vid en andlig sammankomst af en pastorsadjunkt i W. församling uti S. stift, med anledning af ett nyligen hållet komministersval: Lofvad vare Herran för vårt lyckliga val, hos oss uppgår ett nytt andligt ljus! Att Djefvulen stormade och uppbjöd alla sina krafter att förhindra detta, är honom alldeles likt. Han söker befästa sitt mörka rike och är rädd för ljuset, men Herren ler deråt och utför sitt kärleks råd-i trots af satans list och ränkor. Kyrkoherden X. handlade som en man, Gud behålle honom i sin nåd och låte honom derutinnan dageligen tillväxa, Herranom till behag och Guds kyrka till salighet! Upptäckt våldsverkare. En bonde i Kråkshult i Småland vid namn K. stimde häromdagen en der boende skomakare, för att han en nätt i nästlidne: april iskulle ha aflyftat K:s gårdsport, som vette åt gatan. När de kommo för rätten, nekade skomakaren till nämnde våld, men sade atthan mycket riktigt i sällskap med flera personer gått förbi K:s boning och port. K. frågade då skomakaren om han: såg någon annan begå nämnde brott oeh bad honom uppgifva, om-han visste hvem det var. Skomakaren svarade: om ni till nästa ting vill lofva att stämma honom samt att icke namnge angifvaren, skall jag upplysa hvem idet var. K. blef glad, gaf sitt bifall härtill och lofvade att stämma eho det vara månde. Skomakaren upplyste derefter att våldsverkaren var en hans -granne tillhörig gris, som både då och flera gånger hade våldfört sig på K:s port, troligen derför att han var okunnig om Sveriges. lag och K:s processlystnad. K. begärde uppskof i målet; om för att stämma den fyrfotade våldsverkaren eller fortsätta med skomakaren förmäler icke historien. ; . En eaf Franklins drömmar. Den store amerikanske medborgaren Franklin berättade. gerna en dröm, som han hade haft Jag stod, sade han, vid himmelens port. Framför mig stod en annan och klappade på. Hvem är du?, frågade S:t Petrus. — En katolik. — Gå in och tag din plats bland katolikerna! — En annan klappade på. Hvem är du? — En anglikanare. — Kom då in och tag din plats bland anglikanarne. — Till en qväkare sade Petrus: Gå in och sätt dig Laa Avlat AA ndtkloenan firågsada han vv