Dagens Nyheter – 8 juli 1870, sida 2

-—-—-— I —— gåfvor. Hilma älskade mest af ullt blommor, och nästan hvarje dag sändes från den artige fästmannan utländska blommande växter 1 dyrbara krukor. . — Ack, Arne! sade en. dag Hilma till. honom, gif mig hellre några friska blommor, brutna af din egen hand, de skulle vara mig långt kärare än ralla dessa -praktvuxter i sm dyrbara infattning, de passa ej i mitt enkla hem. . — Ja, min Hilma! En sådan bukett, som du önskar, skall du få — men då du erhåller den, så vet att detta blir i den stund, vi skola skiljas — blott en liten tid för att sedan återförenas som mukar, skyndade han att tillägga, då han såg, att Hilma bleknade vid hans, första ord, Några veckor gingo. om, och hans fartyg låg färdigt till afseglings Jagvisste, men förteg det, för att ej smärta.min dotter, ...Då erhöll hon slutligen en morgon den betydelser fulla. buketten af friska sköna blommor, brutna af hans egen hand. — Ack! denna hand försvod blott alltför väl att bryta sköna,:; oskuldsfulla blommor och att förvandla kindens rosor till dödens blekhet. Afskedsdagen kom, och Hilma sade sin Arne ett hjertslitande farväl. t KöFR — Skrif-snart, det blir min enda tröst, hviskade hon,