der och sade till den lytte tiggaren: Statt upp, tag din säng och gack! Det är knappast möjligt att göra sig en föreställning om den verkan som dessa ord, utgångna ur ofelbarhetens mun, frambragte på den stackars sjuklingen. Han stod ett ögonblick liksem elektriserad och sprang derpå upp med glänsande ögon oeh gick två eller tre steg fram. Påfvens ansigte strålade af hänryckning, men efter ett par sekunder föll den skenbart botade sjuklingen åter till marken. Lik en soldat som med förtviflans mod rusar till anfall mot en ointaglig fästning, ropade den helige fadren ännu en gång: Statt upp och gack!f men då patienten ännu en gång sprang upp endast för att åter falla, darrade påfvens händer, hans röst blef hes och han upprepade formeln för tredje gången, men stammande. Ännu en konvulsivisk ansträngning och den halfvilde, i trasor höljde tiggarens blick gaf en hemsk aning om hans smärta och förtviflan. Påfvens ansigte blef dödsblekt, och han bars halft afdånad till sin vagn. I nästa ögonblick rullade vagnen bort med ursinnig fart, medan den olycklige tiggaren yvyred sig i olidliga smärtor på gatan, ropande sitt madonna! madonna! fe