BUKETTEN OCH BILJETTEN. THiLDA N. En sommarafton satt jag, nedstämd till tankar och lynne, på Klara kyrkogård. Skymsningen herrskade mellan träden i denna de dödas trädgård; en och annan enslig vandrare syntes stundom taga vägen deröfver, men deremellan var allt så tyst och fridfullt. En stilla, helig frid sänkte sig så småningom äfven öfver min själ; jag satt och stirrade framemot kyrkomuren, då jag der fick se något, som väckte min lifliga uppmärksamhet. Det var ett litet snöhvitt föremål af en sparfs storlek, och ett annat större, men svart och stort som en liten kattunge. Dessa båda föremål förföljde hvärandra i en beständig ringdans; iblånd stannade de och tycktes hvila en stund för att snart ånyo börja samma lek. Länge satt jag och betraktade dem, då slutligen min nyfikenhet stegrades, och jag beslöt att tillfredsställa den. I denna afsigt närmade jag mig stället på något afstånd. — Då tycktes mig det ena vara en liten snöhvit fågel, och det stora svarta föreföll mig som ett litet vidunder af fulhet. Ef lång, smål, svartgrön kropp, många långa ben på sidorna,