Dagens Nyheter – 7 juli 1870, sida 3

tande fors, innan de komma till det nedanför lugnare vattnet. Man kan neppeligen föreställa sig att en lefvande varelse skulle kunna med lif och kropp i behåll, eller ännu mindre helt och håliet oskadd, passera stället. Men just så har en lefvande varelse i torsdags bevisat att det är möjligt, och det är derom vi vilja tala. Omkring femtio famnar från forsens stup ligga vid elfstranden lemningar efter en gammal borg, hvars tillvaro lärer varit förknippad med drottning Margaretas vistelse inom Dalarne, och historieskrifvarne hafva tvistat om huruvida det var här det fordna Borganäs var beläget eller vid Grådö. Säkert är att lemningarne här utvisa en forntida tillvaro af löpgrafvar, som afskurit näset, hvars jordhöljda kummel gifva stöd åt tanken på en raserad borg. Den är nu intagen till hushagens egendom såsom betesmark, och den omtalade dagen betade här en Sleipners afkomma. Men det här nu ensamt vandrande hästkreaturet, med vedernamnetPutte, fann denna mark för ödslig och längtade förmodligen . till sitt hem i en annan socken, eller -ock ville Putte förströ sig med ett bad; alltnog han beträdde det våta elementet. Utkommen på midten af elfven, fattades han helt naturligt. af: streken och fördes red mot forsen, men vände åter om, följde åter med strömdraget och vände, hvilket efter några gångers förnyande troligen uttröttade springaren, så att han slutligen försvann i det hvirflande djupet — och slogs till döds? Nej ingalunda; om några minuter såg man herr Putte uppkomma; frustande länsa undan i den steniga strömmen och taga plats på en påträffad häll, ej långt nedanför det lilla Niagara han passerat. Der stod han nu omgifven af hvirflar, lik en drypande flodhäst skakande sin vattendrypande tagelprydnad, helt lugnt seende sig omkring, liksom förvånad öfver den skjuts han erhållit. Putte bjöd nu Domnarfvets arbetare på ett intressant frispektakel, och som de på aftonen slutat sitt arbete, samlades de under förvåning, jämmer (af qvinnorna) och förslagers uppgörande för den oförvägnes räddande. Tack vare deras berömvärda rådighet räddades nu Putte medelst plankor och linor, sedan en öppning blifvit gjord på såghusets ena vägg, och efter en ytterligare skakniog på sin väta kropp, mottog Putte med tacksamhet den förfriskning, han erhöll efter det friska badet. Sjöhästen befinner sig nu, likasom förut, i allsköns välmåga, förrättande sina sysslor på dragande kall och husboöndens vägnar, En lurad bonde. För en tid sedan kom en bonde till Karlsborgs fästning för att afyttra landtmannaprodukter. Under det bonden höll på härmed, kom en kronoarbetskarl till honom och utbjöd ett lås för 37 öre. Bonden trodde sig nu komma öfver ctt lås för rampris öch erlade derför den begärda summan till arbetskarlen med tillsägelse, att han skulle lägga låset i bondens medhafda hösäck. Karlen gick ganska riktigt till vagnen; men dä vår hederlige landtman om några minuter skulle gå och närmare betrakta det köpta låset, kunde han omöjligen, oaktadt allt letande, återfinna sitt kära lås och, hvad värre var, bondens stora och innehållsrika matsäck, som förvarades i hösäcken, var äfven försvunnen. Hönen och drafvorna. Hustru hustru, hvar ha drufvorna tagit vägen? — Kära du, hönsen ha väl plockat dem. blef svaret. — Hönsen, hönsen! Det är vä några tvåbenta höns, kan jag tro, muttrade mannen, hyarpå hustrun fogligt invände: Men, kära du, har du då någonsin sett andra?