nen, som voro mera hemmastadda på landsvägen än i sockenskolan, de usla kojorna, hvilka mången gång tycktes mig gifva åt ljungbevuxna trakter ett, om möjligt, ännu mer ödsligt och tröstlöst utseende, än de af paturen hade — allt detta lemna vi åt Guds försyn och i det hopp, att en ljusare framtid snart måtte gry för dessa fabriksdistrikter, och styra våra steg längre mot söder. I södra socknarne af Marks härad förfärdigas drällväfnader, och der är tillståndet i allmänhet bättre, sade man mig, ty dessa socknars skogstrakter, såsom mera aflägsna, hade jag ej tillfälle att besöka. Dalen vidgar sig äfven här och låter blicken öfverfara ett vidsträcktare odladt landskap; vid hvarje gård eller by randas den gröna sluttande backen vid bergens fot af hvita väfvar som ligga på bleke och man — ser ej det som berget gömmer. Öfver allt, hvar jag far fram, har jag dock . tillfälle bevittna en flit i hemmen, hvartill något motstycke ej finnes uppåt landet. I de socknar, der lingods tillverkas, är det t. ex. icke ensamt qvinnorna som dermed äro sysselsatta, utan familjens karlar, från husfadren till sonen och drängen; hafva äfven sin gbpinrock och spinna sin tråd lika fin och jemn, som trots den snällaste tös — och de sätta en ära deri! Hvad göra karlarne i på landsbygden i mellersta Sverige under de långa mörka morgnar och qvällar,. som vintren, 6 3 7 månader om året, medför? — Men den ena milstolpen efter den andra ilar oss förbi, Wiskan och de nakna bergen, den förra mera bred och högtidlig, de sednare lika nakna, men mera brutna, följa oss. Vid Hallandsgränsen möter den friska doften af nyslaget hö och klangen af danska språkljud; vägen i Elfsborgs län, omlagd och jemn, blir backig och trög; se, här på sandåsen blickar hafvet oss till möte, det stora vida hafyet, och sänder oss en frisk vind till välkomsthelsning — vi kasta en blick på Elfsborgs ljungbevuxna berg och — försegla brefvet,.. .. an to bo oherptår TB resa Aag rare Fo ahvefår