Dagens Nyheter – 6 juli 1870, sida 1

en motsats till föräldrarne; och envis till-sin natur, är det troligt att han satte :en ärn uti att ej låta något inverka på sitt omdöme. Dertill lät man den unge: mannen alltför ofta höra att hans mor varit nödsakad att mottaga vVälgerningar, nådegåfvor, som det hette, — sådant lägger intet välsignelsebringande frö! — och i hufvudstaden hviskades till och med att regeringen gjort åtskilliga misslyckade försök för att tillköpa sig honom. Huru dermed förhöll sig är ej godt att veta, säkert är dock att det randades en dag, då den unge Flourens, klädande vid alla tillfällen sitt hat till den herrskande dynastien i ord, endast hade en brådstörtad flykt att tackaför sin räddning undan lagens straff. Knappt hade den unge mannen lemnat lan: det, förrän ryktet började cirkulera att de i hufvudstaden förlagda regementena yttrat .missnöje och knot, och snart visste man äfven omtala att fyra unga soldater deserterat. Det var ett oroväckande rykte, och till all olyeka besannades det inom kort! Regeringen, med eller utan skäl rädd för den unge Flourens inflytande, hade nu endast ett mål: att utan medlidande största honom ! och detta vigtiga värf antörtroddos en poliskommissarie vid namn Lagrange. Som läsaren hör, var det en väl ordnad-stat; den hade till och med polis! Utrustad med erforderliga order, begaf sig genast hr Lagrange till ett grannrike, dit den yngste af de fyra desertörerna tagit sin tillflykt, Det var en yngling på tjuguett år, oerfaren, enfaldig och fattig, mycket fattig — med ett ord ett passande subjekt för en poliskommissaries experimenter. Det var på en krog Lagrange fann det verktyg han utsett för:realiserandet af sin plan. Utan att förråda hvem han var, närmade han