Dagens Nyheter – 6 juli 1870, sida 1

rustad, dröjde det dock ej länge förrän hr de Rochefort sjelf insåg sin oförmåga vatt tjena som folktribun. Den som vill beherrska massorna får aldrig nedsänka sig till dem, han får aldrig nedlåta sig att tala pöbelns språk, och han får aldrig glömma: hvilka förpligtelser bildningen ålägger. , Den råa hopen böjer sig endast för den intellektuela öfverlägsenheten eller den fysiska kraften. Det dröjde ej heller länge förrän herr de Rochefort insåg, att ham genom bildandet af en pöbelorgan förirrat sig-på en väg, som aldrig kunde leda till det utstakade målet. Det var derför troligt att en stor tyngd föll från hans själ, när han en vacker dag, med något så när väl bibehållen krigsära, kunde hålla sitt intåg såsom statsfånge i fängelset: S:t Pelagie. Men herr de Rochefort hade en elev, en ung man, eldig, häftig, tygellös. För att kalla honom något vilja Vi gifva honom namnet Flourens. Egde denne unge Flourens de egenskaper som fattats hans lärare? Det är knappt troligt; men han hade den envishet i äsigter, framfusighet i omdömen och hallstarrighet i karakteren, som af många anses såsom kännetecknen på en högre intelligens. -Dertill hade han i sitt lif lidit många förödmjukelser, och förödmjukelserna göra en så lätt bitter: Hans mor, dottern till en gammal krigare, hade blifvit uppfostrad i landets förnämsta kloster, på bekostnad af grundläggaren till den dynasti som nu herrskade i landet, och hon hade äfven af honom erhållit sin hemgift den dag hon gifte sig med den äldre Flourens. Medvetandet om den välvilja, som en gång blifvit visad modren, borde kanske hos sonen ha väckt helt andra känslor, än dem som nu lifvade honom, men barnen bilda ju så ofta