Dagens Nyheter – 6 juli 1870, sida 1

BEDSIESPERASSRNES ST SoS det vigtigaste af alla ämnena i programmet: folkundervisningen — försiggick tyvärr utan att blifva åhörd af den nye chefen för landets undervisningsväsende, liksom debatterna rörande alla mera specifika arbetarefrågor egde rum utan att komma till hr civilministerns öron. Och ej allenast dessa hrr .statsråder saknades vid mötet: genom sin frånvaro lyste äfven alla Stockholms industriidkare, som icke höra till arbetareföreningen. Antingen läsa dessa herrar icke tidningarne, i hvilket fall de må vara ursäktade för att de ej visste det ett arbetaremöte skulle samlas för att öfverlägga om åtgärder till befrämjande af upplysning och sedlighet bland arbetare m. m.; eller ock äro de nog blygsamma att anse sig sakna all förmåga att bidraga till en god lösning af uppgifter, hvilka äro af ej mindre vigt för arbetsgifyarne än för arbetarne. Det var verkligen stor skada att hr undervisningsministern kommit att endast genom de knapphändiga tidningsreferaterna in hemta den enhälliga och starka fördömelsen öfver den nuvarande undervisningen i folkskolorna, hvilken några, med omisskännelig öfverdrift, förklarade vara hvarken möraliskt eller ekonomiskt nyttig, under det andra förmenade att statsutgifterna derpå tjena till platt intet, medan de mera sansade nöjde sig med att önska att folkskoleläraren måtte befrias från skyldigheten att undervisa i religion och de bestyr ofverlemnas åt hemmen och presterskapet för att icke, som nu, den allra största delen af såväl lärares som lärjungars tid må onyttigt förstöras på utanläsning af en torr och ofruktbar dogmatik samt en föga sedolärande bibliskat, i hvilken äfvenledes det dogmatiska elementet har lejonparten. Det var utan tvifvel flertalets af de svenska deputerade högsta önskan att i en resolution få gifva ett ktaftigt uttryck åt det allmänna ogillandet af folkskolans undervisningschema och af Kyrkans inflytande öfver denna, men detta förhindrades af hänsynen till de danska och i syunerhet de norska deltagarno i mötet, hvilka ej ansågo sig tillständigt att opinera nämnde svenska lagstiftningsärenden. Detta var icke det enda tillfälle, då man erfor en verklig olägenhet af att norrmän och j danskar blifvit inbjudne till deltagande i mötet. En annan stundeligen kännbar olägenhet af åtminstone det danska deltagandet var att de svenska medlemmar, som icke förr kommit oftare i beröring med danskar, förstodo mycket litet af hvad en dansk ordförande eller annan befattningshafvande sade, så att de icke utan största svårighet och icke alltid riktigt uppfattade framställda propositioner. Mer än en gång vållades häraf! förlägenhet och villeryvalla. Med norrmännen är det annan sak; deras uttal gör dem; lätt förstådda, liksom de lätt förstå oss. För öfrigt vere det orimligt att begära, : det mötet skulle ha varit ofelbart. Ganska visst har det likväl gjort stor nytta. Ingenting är mer än ett sådant offentligt möte egnadt att väcka arbetsklassen till uppmärksamhet på sig, sina brister och medlen attj dem afhjelpa. Låt arbetaren veta, såsom nu skett, att icke blott arbetarne gjelfva hafva ögonen fästade på SarbetarefråganX, utan att hela landet har det; låt honom, såsom nu skett, erfara, att om han lider och kämpar, så gör han det icke öfvergifven, utan män af andra klasser finnas som sträfST era 1 PES vn TEN Rn Ts vu TE La TAR Ts NG VT Begå ra nn BSK eran