Dagens Nyheter – 5 juli 1870, sida 2

förbi, lyftade Wilhelim upp hennes hufvud, som hon hade tryckt hårdt mot hans bröst, strök tillbaka lockarne, som fallit ned öfver pannan, och sade: — Jag har ständigt tyckt mig ha så oändligt mycket att säga dig, när vi en gång skulle bli allena, och nu har dock allt sammansmilt till tre små ord: jag älskar dig! Just nu öppnade etatsrådinnan dörren på glänt. — Störer jag? frågade hon och drog hufvudet tillbaka. Nej, ni har redan begagnat den här ligenheten, ser jag, fortsatte hon leende. — Ja, det var helt visst en bra lägenhet, svarade Wilhelm. Han tänkte på Heines CDichterliebet och på sin ungkarlsbostad i våningen imunder.