Dagens Nyheter – 4 juli 1870, sida 1

den lilla vink, vänner hade gifvit honom, belyste situationen tillräckligt. För intet annat fruktade han så mycket som for att göra en komisk figur. Löjtnanten, de eleganta möblerna och de tjocka damastgardinerna blefvo derför de enda vittnen, som sågo hans passion segra öfver hans förnuft. Då etatsrädets son första gången introducerade honom i sin familj, uppträdde han lugnt och ceremoniöst, gjordo med pence-neren för ögonen en djup bugning för herrn och frun i huset samt ecgnade en lätt, men alldeles främmande helsning åt den unga flickan vid pianot, hvilken presenterades för honom såsom fröken Mary, en nidce från Vestindien. Mary var nitton år. Hon befann sig i samma förtjusande öfvorgångsperiod som persikorna, när de redan börja rodna, utan att dock ännu ha förlorat sin gröna färg. Hvar hon visade sig, gjorde hon alla till sina tillbedjare. Ty det låg något i detta halft tillslutna ögas djup, i detta På en gång sorglösa och anspråksfulla sätt att vara, i denna lättu, otvungna oeh snillrika konversation, som förtrollade en och hvar som såg henne. Hennes eget hjerta hade kärlekens stormar ännu ej oroat. Måhända hade hon drömt om alla dess vexlande passioner, men hon hade då gjort det såsom den, hvilken står på stranden och ser fartyget kastas hit och dit af de upprörda vågorna. Hon längtade kanske efter kärleken, men hon kände den ännu icke, ty FN BRA LÄGENHET, 8.