Dagens Nyheter – 30 juni 1870, sida 2

morgonen skulle passera Karlbergs-kanalen, inträffade den olyckshändelsen, att en häftig vindstöt kastade om storseglet, hvarvid skepparen, som stod vid redret, erhöll ett slag i hufvudet af bommen med den påföljd att han tumlade i sjön och försvann. Som han ej gjorde det ringaste försök att hålla sig ofvan vattenytan, är det troligt, att han döfvades af slaget. Liket har ej ännu anträffats. Sjelfmord I följd af väzrad nattverdstönr. Tidnidg för Wenersbortgs län och stad berättar följande upprötande tilldragelse: Hemmasonen A. Petersson i Ramnered af Gustaf Adolfs församling, som sistlidne och innevarande år undergått konfirmationsförberedelse, har den 21 dennes medelst hängning afhändt sig lifvet i hemmanet Lundalens skog, der han påträffades af drängarne OC. E. Eriksson och J. F. Andersson, Petersson, hvilken var på 17:de året, hade samma dag jemte några åndra läsbarn för undergående af sista förhöret varit i Gustaf Adolfs kyrka, och man antager derför, att förtviflan öfver vägradt nattvardslof drifvit honom till beslutet att sjelf förkorta sitt unga lif. Hans förhållande i hemmet lärer ha varit särdeles godt, liksom haas lefverne stilla och oförvitligt, men han hade en svag fattnHingsförmåga. Franska regeringen har beslutit, att, om dogmen angående påfvens ofelbarhet skulle blifva antagen, skall likväl icke det åpostoliska brefvet derom få i Frånkrike offentliggöras. I Rom har stort uppseende väckts deraf, att direktören för de vatikanska arkiven, pater Theiner, blifvit afsatt, för att efterträdas af msgr Cardoni, en fanatisk anhängare af jesuiterna: oo Pater Theiner kallades år 1833 af Gregorius XVI till Rom, i trots af jesuiternas intriger, hvilka äfven kort derpå förgäfves begärde att THeiners verk, Clemens XIV:s historia, skulle uppföras på förteckningen öfver förbjudna skrifter. Pius IX utsåg henom till föreståndare för Vatikan-arkivet, såsom mån påstår, för att derigenom inskränka paterns skriftställareverksamhet. Men Theiner offentliggjorde det oaktadt eå mängd historiska arbeten, af hvilka i synnHerhet det sista, en historiå öfver konkordatet med Fråhkrike, ådrog honom jesuiterI nas vrede. Theiner fick ej plats i någon af de komitger, som hade förarbetena till konciliet sig anförtrodda, och efter kyrkomötets öppnande undvek han att bestämdt inlåta sig med något parti, fastän i synnerhet de tyska, franska och amerikanska biskoparne visade honom mycken uppmärksamhet; i början på våren lemnade han till och med af gfännlagenhetsskäl Rom. Han hade knappast kommit tillbaka, förrän påfven lät kalla honom till sig. I Vatikanen väntade honem ett mycket ogunstigt mottagande. På knäls ropade den hel. fadren till honom genast då han inträdde, Spå knä! Jag känner dig nu; du är ej någon af de våra. Af medlidånde skonar jag dig och nöjer mig med att afsätta dig; du är icke mera prefekt öfver årkiven; i morgon skall du lemna Cardoni nycklarne, och nu: gå! Och då Theiner, som af bestörtning ej kunde få fram ett ord, icke rörde sig ur fläcken, utan började snyfta som ctt barn, tillade Pius: Gå, eller jag. låter tillkalla vakten! Vid denna botelse återvann Theiner någon sjelfbeherrskning och frågade; hvilket brott man lade honom till last. Derefter förebrådde påfven honom i de häftigaste ordalag att ha lemnat böcker åt de XovetamndeX bland oppositionen för att bekämpa hansy påffens; dogm; i syiherhet hade han gifvit råd åt biskoparne Rauscher, Schwarzenberg, Strossimäyer och skufkon (briccone) Acton. Förgäfves svarade Theiner, att han, eftersom han ej var biskop, alldeles icke hade rätt att uttala sig öfver påfvens dogm och derför ej heller låtit någon få del af arkivets hemliga dokumentet. Påfved förblef vid sin utsago: Du är ej af de vårä och du kan icke qvarblifva i arkiverna. Dennå tilldrägelse är desto vigtigare som det nu mycket väl kati hända; att då arkiverna råkat i jesuiternas klor; dessa skola undansticka; om icke förstöra; i arkivet befurntligaa altatnuanalan I atllat föm aft LÅDA