Dagens Nyheter – 30 juni 1870, sida 2

den äfventyrlystne prinsen dristigt den sköna i henhes eget slott? — Emedan jag är fängslad häri ranumet . Hör du dessa toner; de äro de fjettrår som hålla mig fast. Wilhelm Lerche tillslöt ögonen och lutade sig tillbaka i soffan, betagen som. man, är af kärlekens första flyktiga. drömmar. Men också hans vin lyssnade, , Man. hörde så tydligt hvarenda ton i Mendelssohns vackra Lied ohne Worte; dock det var icke endast den klassiska musiken som fängslade örät; det var ännu mera den virtuositet, hvarmed stycket spelades, den lätthet hvarmed an lockades. ur instrusvåraste Vaumigön dessa . välklingande, fulltoniga ackorder, kort sagdt detta föredrag, som. var så fullt af själ och känsla; att man tyckte sig först genom detsamma riktigt uppfatta den store mästarens utomordentliga komposition .Så dogo tonerna bort; ett par raska, nyckfulla grepp öfver tangenterna, och Schumanns. musik till Heines DichterliebeX förändrade stämningen ulldeles. Itt ögonblick, och man lyssnade till den herrligaste sång: Die Rose, die Liebe, die Taube, die Sonne, Die liebt ich einst alle in Licbeswonne: Ich lieb sie nicht melr, ich liebe aälleine Die Kleine, die Feine, die Reine, die Eine; Sie Selber, aller Liebe Bröfmej Ist Rose und Lilie und Taube und Sönne.