Dagens Nyheter – 30 juni 1870, sida 1

och ännu hade aldrig lyckan vändt honom ryggen. —. Att hans nya lägenhet kostade tjugufem daler var derför också glömdt, innan han hun: nit fram till hörnet af Bred-gaden. Hufvudr saken var att han tyckte om bostadon, och det gjorde han som sagdt. Då han en stund sednare mötte sin vän, löjtnanten, kunde han icke nog prisa densamma för denne, hvilken, för att sjelf komma. i tillfälle att öfvertyga sig om huru förträfflig den var, inbjöds att äta frukost hos honom, så snart han flyttat dit. Det var i början af maj. Löjtnanten kom till frukosten. , — Charmant! var hans första ord, då han trädde inom dörren. — Ah! allt detta är ingenting, afbröt honom hans värd. — Ingenting! Det är den präktigaste ungkarlslägenhet jag har sett. — Men det är intet mot... Wilhelm Lerche tystnade, likasom betänkte han sig huruvida han borde fortsätta. — Mot hvad? frågade hans vän förvånad. — Nåja, till dig, som känner mig i botten, kan jag väl säga det. Allt detta är intet mot hvad du icke ser. : — Och hvad ser jag då icke? — Den osynliga få6, som gör detta hus och detta rum till ett paradis. EN BRA LÄGENHET, LÖ