Dagens Nyheter – 29 juni 1870, sida 2

hans förväntan. De med röd sammet beklädda möblerna voro vida elegantare.än .de.möbler han nu hade; Briässelmattan på golfvet och de-tjocka damastgardinerna; taflorna på väggarne. och det smakfulla blomsterbordet, -kort sagdt, allt -behagade honom. — Och hyran? frågade han något likgiltigt. — Tjugufem daler i månaden. Han gaf blott sexton, der han :bodde:: Det var alltså. nio daler mera, Men här var. ju också mycket vackrare. Nio daler .-:; . han förbrukade i alla fall, så mycket penningar att denna bagatell icke kuude:-ruinera honom. Alltså hyrde han från den: första maj. Fullkomligt nöjd med. dagens affär, vandrade han samma väg tillbaka igen.Wilhelm Lerche hörde nemligen till de lyckliga menniskor; hvilkas natur det -är att aldrig uppfatta penningen såsom .en utomordentlig makt. Han var uppfostrad i välstånd och från. barndomen van att blott önska; för att med det samma ega, samt hade alltsedan så lefvat sig in idenna vana, att lifvet nästan skulle vara en omöjlighet för honom, ifall han måste bryta med densamma. Redan som. ung student stod han utan föräldrar här i verlden; han hade emellertid en förmögenhet; som visserligenej var synnerligen betydlig, men dock stor nog till att lägga så mycket räntor fill en blifvande -embetsmannalön, att han.kunde få råd att. bestå sig-temligen luxuriösa beqvämligheter. Vår unge hjelte fann det likväl snart