Dagens Nyheter – 29 juni 1870, sida 1

tråkigt att gå denna ufttrampade väg genom lifvet. Hancinsåg att-han skulle ta sigilla ut som embetsman och lade derför juridiken på hyllan, studerade litet af hvarje, dock företrädesvis de sköna konsterna och skönlitteraturen; :skref ibland -sjelf rätt vackra saker och lefde för öfrigt som man lefver i Köpenhamn, när man både har snille: och pengar samt derjemte ingenting att sköta. Hans förmyndare märkte att kapitalet väl ofta måste anlitas, höll af sådan anledning då och dånågra små varningstal, men beviljade alltid till:sist hvad den lättsinnige men ytterst älskvärde myndlingen begärde. Då Wilhelm Lerche sjelf blef herre öfver sin förmögenhet, ökade naturligtvis ansvarsfriheten utgifterma, och kapitalet smälte ihop allt mer och mer. På den tid då vår berättelse begynner var han tjugusju år gammal. Hade han i afseende på konsten att handtera penningar haft: blott tiondedelen så stor talang, gon:han besatt i andra riktningar, skulle han insett att han måste inträda i: sitt fjerde decennium, utan att ega en skilling, förutsatt att icke en eller annan rik skönhet blefve hans hjertas utkorade och skänkte honom sin hand och sina pengar. Denna beräkning gjorde han emellertid icke, emedan han öfverhufvudet aldrig gjorde några beräkningar. För närvarande hade han pengar, och han lät dem gå; när de voro förbrukade, måste andra komma i stället, eljest skulle han bli: olycklig —