Dagens Nyheter – 29 juni 1870, sida 1

Fru de LANZOLLE, befinnande sig öga mot öga: ned: den unge mannen. -— Obh sng GONTRAN, alltjemt mel tårfylld röst. — Blif inte rädd, min bästt fru Jag gråter, men jag är icke elak. Jag är bara ett stackars barn, ser ni; ett-stackars barn, som man kan stöta hur långt som helst ifrån sig. Denna dam, som kom ut härifrån, (har redan sagt er det, inte sannt? Jag märkte. mycket väl, att -hon talade med er. Å : Fru de LANZOLLE, rörd. — Ni misstar er min bästa herre; fri desBaincy sade mig, att ni var olycklig, bittert olycklig. GONTRAN. — Ah! det är. också rena sanningen! Fru de LANZOLLE. — Ack, ni ser mig rörd deröfver, min bästa herre, djupt rörd deröfver. GONTRAN. — Men om pi gråter, skall det göra mig ännu olyekligare. : ;s Fru de. .LANZOLLE;: afsides. — Stackars parn! (Högt.) Måhända har man icke riktigt fattat er; det gifves vissa känslor, så fina, att de undfalla mängden; men jag besvär.er, tförblanda mig icke med dessa alldagsmenniskor. Fru de Raincy . ... haar GONTRAN. — Ab, det var således fru de Raincy, som nyss gick-ihärifrån? Hennes man är ky ... (djup suck) skyrassier. : Fru de LANZOLLE. — Alldeles, ja, kyrassier ; men .. . ÄLSKOGSQVAL. 3.