Dagens Nyheter – 28 juni 1870, sida 3

och blott improviserade det otvanstaende, men i alla fall är det ett bevis på huru de eftergjorda stickorna sätta de svenska i misskredit. Honungen och brukspatron Lagse X. Bland monumentala konstverk inom Södermanlands län är Floda kyrka det mest anmärkningsvärda såväl för sin ålder som sitt byggnadssätt och sina minnen från katolska tiden. Såsom bevis på hvilken betydelse den gamla tempelbyggnaden har för vänner af våra fornminnen omtalas ännu i trakten ett besök som konung Carl XV gjort förra året i sällskap med åtskilliga fornforskate och kohstnärer, samt huru en mäkta rik brukspatron inom länet, hr Lars X., velat I på egen bekostnad bestå församlingen en ny kyrka 1 stället för den, enligt hans förmenande, numera olämpliga helgedomen. Samtalet mellan konungen och den rike brukspatronen, hvilket Jefver i friskt minne hos befolkningen, anföres sålunda: Konungen: Tycker du ej att det vore synd att förstöra de här? (pekade på takoch väggmålningarne). X.: Åh, inte kan jag se något vackert i de der gubbarne. Konungen: Åh, kära. Lasse, nog äro de vackrare än du alltid. Resultatet blef också att kyrkan fick stå qvar, och erhölls statsanslag såsom bidrag till. dess framtida underhåll i oförderfvadt skick Gubben Mosander i verlden, en buse för alla farmaceutkandidater, skulle en gång tentera nägra unga män i farmakopån. Varmt, som det varit just nu i de dagarne, företogs tentamen för öppna dörrar ute i ett lusthus. Straxt bredvid gingo en mängd ankor och gäss, snattrande och vaggande. Några af dessa fingo den-idn —8å vida nemligen en änka kan ha-en-id, lika väl som en id6 kan blifva en anka — ätt se huru en examen gick till, och när hos någon af dessa en sådan uppstår, meddelar den sig genast till de öfriga brednäbbade, snattrande kamraterna. De styra således alla kosan mot professorns auditorium, Denne reser sig upp och yttrar till den framstultande gåsmarschen. på sitt torr-roliga sätt: Äro herrarne farmaceuter, så var go och stig in, men eljest är det ingen främmande tillåtet o. s. Vv. Vid en konsert, hvar, gör detsamma, skulle en strängqvartett utföras af amatörer, hvilka ieke gjoft sig synnerligen väl kända för renhet i tonen. Se der fyra falska spelare!, utbrast förtviflad för sig sjelf en närvarande finkänslig musikälskare. Et par ejusofvare. Linnerhjelm berättar i sina Bref om Sverige, såsom ett bevis..på huru dalmasar kunna-sofva, följande: Långt ute på Ladugårdsgärdet, ner emot Djurgårdsviken, låg fotdom ett kruthus. I närheten deraf stod en trälada, tillhörig någon enskild person. Några dalkarlar, som arbetade i trakten för ladans egare, hade ingått i den för att söfvya middag och häde lagt sig i Nälmen. Under det de lågo i sin söta sömn, sprang kruthuset i luften med en förfärlig knall genom något oyarsamt umgående med seld. Såsom ett bevis på -explosionens häftighet anföres, att några ekar, af mer än manstjockhet, hvilka stodo nära, slogos tvärt af, som man afbryter en käpp, och träladan, i Hvilken dalkarlarne ?sofvo, fyttädes, som Hon stod, i rät vinkel: mot sitt förra läge. Men de goda männeii från Dalom;sde vaknade icke af alltedetta. Deras förundran då de uppstodo-från-sin -Jilla-middagslur, attladan-hade gjort en sådan frontförändring, står knappast till att beskrifva. Händelsen tilldrog sig i början af detta århundrade. . Förarglig replik. Ett stort antal ryska fabrikanter, församlade vid industriexposistionen i. Petersburg, hadesden 24 maj-arransgerat.en gemensam. middag på hotell : Demuth, under presidium af en högre funktionär, baron v. Delwig, Vid middagen höllossfera tal för den ryska industrien, för .den. ryska arbetaren .m. .m. Man: skulle vara så äkta rysk, att .presidenten ansåg.sig böra uttala ett beklagande öfver att man i .talen använde så många främmande ord,.hvilka dock hade motsvarande ryska; gå hade t. ex. en talare användt det numera -obehöfliga importerade ordet lokomotiv. Pen tillrättavisade — för öfrigt en känd stortalig frasmakare — var icke sen att begära ordet öch uti förbindliga ord föreslå en skål för presidenten, beklagande att han dock härvid omöjligen kunde undvika att uttala tre främmande ord: baron yon Delwig! — Denna qvickhet mottogs naturligtvis med jubel Anekdoten är betecknande för den strömning, som genomgår en del af det ryska samhället: Ovanligt -djerf -stöld. -Esomoftast får. man i de -franska--tidningarne läsa stöldhistorier, som utvisa med -hyilken utomordentdig förslagenhet och djerfhet representanterna af den långfingrade delen af menskligheten i Frankrike, enkaninerligen i. Päris, utöfva sin födkrok. Så meddelar en fratsktidning Hy: ligen följande historia: — Häromdagen gick en dam in i en manufakturbod vid Rue Richelien och köpte en perlgrå sidenklädning. Bodbetjenten hade straxt efter damens inträde vid dörren märkt en temligen välklädd map, hvilken tycktes gifva akt på alla hennes rö-relser. Då damen yalt ut den klädning hon ville ba, drög hön: upp sin börs och framtog derur--en sedel. på 200 francs, I detta ögonblick rusade mannen, som stått utanför, in i boden, gaf damen en örfil och ryckte sedeln ur hennes händer. Jag hade förbjudit dig