mm 0 -— Han skall -aldrig ha: mod:att närma, sig, oss. Skynda er härifrån. Jag skall: försöka att få honom att tala. Men gå då er väg! Fru de LANZOLLE. — Ni -har rätt, jag flyr. Men ni skall berätta mig :allt, svär ni mig det? (Hon hopsamlar sitt garn och sitt arbete och springer bort med sin arbetskorg i handen.) Lofvar ni mig det? Fru de RAINCY. Ja, visst, ja, visst... Pyst! Fru de RATINCY, ensam. — Detvär besynnerligt, jag är så upprörd. -sOm-han får se Mig, springer han sin väg, detär jag viss om. (Hon ser sig omkring, och märkahde. kiosken, skyndar hon: dit, sätter sig på divanen, för handen öfver sitt hår och ordnar vecken på sin klädning. Grefven kommer in från fonden. Han ser ofantligt smäktande ut. En kerub. Håret är benadt i hjessan. IHvita kläder, rosenr5d halsduk, skor. Bär en stor bok med. rödt snitt under högra armen och en promenadkäpp. med guldknapp under den venstra. Skrider framåt med sakta steg, under det han afbladar en tusensköna. Fru de Raincy gnolar.) GONTRAN. — Något . smycket... pass . . . passi. . . (Dystert och kastande blömman från sig ) Jag kan icke få det der ordet öfver mina läppar. Nej, jag kan icke. Passionerad . . det är omöjligt. (Stannar, då han hör: att. man sjunger, lägger handen på ÄLBKOGSQVAL, Pe