Dagens Nyheter – 27 juni 1870, sida 2

AT Fri de LAÄNZOLLE: — OcH om ett Kjerz täts ömhet, helt ock Kället . Fru då RAINOY.: — Öfvorskridknas det vän Hgå måttet; det belöfver icko uhsfäfkas MÅ ack, hvad detta är sorgligt! Fri de TÄNZOLEE. — Sörgligt! . . . det är förfärligt, ville fi säga: Jing höter ut slidat Hös deme uvige man, dot synes tyd ligen. ör dö RAINCY. —— Hans goda, förtröfffiga tänt böfinnör sig i dör förskrickligaste srt Ni Kan tänka er hevnes bedröfvelge öfver . Fru dö TANZOLLE, -— Ja visst! (Bortrölägt.y Men säg, vot imo då hvöm som är föremålet för denna ....-böjelse? Fri de RATINOY. — Det är jast. det ryse liga att mör inte vet det ritigasto deröri. Fan sfuter allt iom sig! IA vöritaber Koffert! Ack, Hår passiohenr blandar sigoi spe let! . Vill ni ha den godheten -ätt TRA Hig du sax? Frå de bHANZOELE. Ack, min Gad, kvart Kar den då fapit vägen? Jag hade der Kär för ett ögonblick sedun. (Sören) I Kvarje fall är det ändå en oförnuftig Passion; man kan våra säker, att han slös r med bin Kärlek på något . . . (Fiater sz on.) Ah, se dör var den! . va något ovärdigt föremål. Ffu de RATNOY. — Man. förlotar sig i sisshifsär. Markisimnonvisade nig i går afon ett bref, som de fromma fäderna tillskyifvit henne angående hennes nevö. Bref.