Dagens Nyheter – 27 juni 1870, sida 1

Stockholms-Nyheter. Offiecielt. EK. m:t har förordnat rektorn vid högre elementarläroyerket i Linköping E. Widmark att tills vidare bestrida ett expeditionssekreterare-embete vid ecklesiastikdepartementets expedition samt vara chef för dervarande afdelning för handläggning af ärenden angående den högre undervisningen och öfverinspektör för elementarläroverken. Om silkesodlingen vid Gripsholm skrifver en korrespondent till oss: Om någon säger att odlingen af silkesmaskar vid Gripsholms slott i någon mån aftager eller aftynar, så bevisar detta blott att han ej har riktig kännedom om saken. Tvärtom synes den, efter mitt och fleras — äfven sakkunniges — förmenande, snarare gå framåt, tack vare den för sitt kall så nitiska och varmt intresserade föreståndarinnans mer än tjugoåriga erfarenhet och aldrig tröttnande nit. Dernäst står man i stor förbindelse hos en ung man — vi våga med fullt skäl säga framtidsman — civilingeniören Fahnehjelm, som, nitälskande för all svensk industri, har från utlandet inskaffat ägg af den s. k. ekmasken, hvaraf tvenne arter, Yama-Mais och YamaMelitta, nu frodas på Gripsholm. För de redan här acklimatiserade maskarne har väderleken hittills under sommaren varit allt utom gynnande, eller, för att rätt uttrycka oss, den har varit alldeles för kylig för mullbärsträden, af hvilkas löf nämnda maskar uteslutande hemta sin föda. Detta har gjort att blott en ytterst ringa del af äggen hittills kunnat intagas ur sina kalla förvaringsrum, enär skörden af mullbärsblad ännu varit för mängden otillräcklig. De i värmen intagna ha emellertid kläckt, larverna äro redan temligen stora, gifva otvetydiga bevis på sin allmänt kända ofantliga matlust och visa mycken liflighet. Man hoppas att vid inträdande varm och stadig väderlek träden skola frodas och gifva dessa tusentals nyttiga små individer hvad de behöfva. Helt annorlunda förhåller det sig med eksilkesmasken, som redan har tillräckligt att lefva af, allt sedan, såsom den store skalden säger: maj har löfvat våra lindar. — Det är ett intressant species, denna stora, granna mask, och ännu mera dess praktexemplar af fjäril. Man har redan pröfvat det silke ekmasken framalstrar och funnit det lemna ingenting öfrigt att önska. Det måste således vara glädjande för hvarje vän af svensk industri att sådana silkesmaskar hitkommit, hvilka inom kort skola göra den för vårt klimat så kinkiga mullbärsodlingen alldeles öfverflödig. Etar — de väldiga, vördnadsbjudande kämparne mot stormens raseri, för hvilkas uppdrifvande och omhuldande naturen sjelf drar försorg; skola med Guds hjelp förläna oss både skugga och löf, så länge gamla Svea hvilar på sin fjälltron och svenskt tungomål talas i våra bygder.