Dagens Nyheter – 27 juni 1870, sida 1

Fru de RAINCY. — Det är fullkomligt sannt hvad ni säger. (Med sänkt röst.) Mig ,har den upprört alldeles ofantligt, från fotabjellet upp till hjessan. Och likväl var det en med omsorg redigerad upplaga; men hvad hjelper väl det? Fru de LANZOLLE. — Visst icke ... Den unge gossens tillstånd är emellertid högst beklagligt. Fru de RAINCY. — Och ändå tyckas icke alla vilja förstå det, ty då markisinnan uttrycker för markisen de farhågor, som hennes nevö ingifver henne, utbrister han i skratt. Fru de LANZOLLE. — Åh, det är verkligen ohyggligt! Fru de RAINCY. — Det är emellertid rena sanningen. (Vänder sig åt sidan.) Men tyst, min vän, tyst! Fru de LANZOLLE: — Men hvad står då på? Har ni stuckit er? Fru de RAINCY. — Tyst! säger jag er, se der är han! Ni ser honom icke? Han kommer från den der sidan. Fru de LANZOLLE. — Hvem då? Fru de RAINCY. — Den unge grefven. Oh! det stackars barnet, det skär en i hjertat att se honom. Fru de LANZOLLE. — Om ni skulle försöka att upptäcka hans . . . lilla hjertehemlighet? Fru de RAINCY. — Våga att skratta, ni elaka. Vi skrämma bort honom, om vi stanna här båda,