nen, och med ett raskt språnz stod en ung man: på stranden. Han var en reslig, smärt gestalt, denna yngling; rika, bruta lockar böljade kring den solbrända nacken och den hvita pannan, men i de mörkblå, djupt liggande ögonen tycktes spela ett listigt uttryck, och omkring den fina, välformade munnen lekte ett hånfullt Töje. Han vände hufvudet än åt den ena, än åt den andra sidan. — Elsa! ropade han. Elsa, min engel, är du ej här? Hur skall jag förstå detta? OC Ah! skrattade han, hvad gör Väl detta mig; Det är ändå en god sak att ha två iälskarinnor på en gång; om då den ena försummaär sig, så har man den andra så, mycket säkrare. Kärlek är en sak, som man finner allestädes, blott man förstår att lägga. sina ord och är begåfvad med ctt fagert ut-. seende. Han fastgjorde båten, och började att på; det omnämnda vadet gå, öfver till den andra, holinen. — Maja! ropade han åter, är du här, min herrliga flicka? Han hade knappt satt sin fot, på. stranden, då Maja med öppna armar skyn-. dade honom till mötes. Efter en öm helsning lade han sin arm om hennes lif, och de. gingo längre in mellan träden. Månen sken, blommorna doftade, och de glittrande vågorna plaskäde sakta mot stranden; allt andades frid i den stilla aftonen. Men vilda stormar