Fleråriga förfrlskningar. Hallands-Posten omtalar en af possessionaten CO. Hammar gjord upptäckt, att den numera aflidne ombudsmanen i Hallands läns brandstodsbolag, lasarettssysslomaunen Alexis Åbergh under en följd af år skall ha förfalskat det för någon tid sedan upplösta bolagets räkenskaper genom öfverdebitering till ett belopp at, såsom det säges, omkring 60,000rdr, men att den aflidnes efterlemnade tillgångar, hvilka genast efter den skedda upptäckten af förfalskningen. belades med qvarstad; mer än tillräckligt ersätta nämnda belopp, så att de lidande delegaårne i bolaget troligen blifra till fyllest ersatta, med hvilket förhållande såväl bolagets direktörer, hvilka under en följd af år lätit draga sig vid näsan, som ock reviso rerna; hvilka icke, såsom de bort, skrifvit revisionsberiättelsen å räkenskaperna, utan på lösa ark, hafva stor anledning att vara belåtna. Pre-teriig ekenh-iltghet. Under denna rubrik meddelar Nya Wörmlands-posten följande, hardt när otroliga historia: En ung prestmau, vi vilja kalla honom H,, af de mest gudligt sinnade. hade en dag varit inne i en till havs församling närbelägen köping och dervid träffat eu ungefär jemnårig yrkesbroder L., hvilken åter ej höll så obegripligt strängt på dogmerna, att han ej någon gång muntrade sig med hvad verlden har pöjsamt att bjuda på. Vid afresån från köpingen tillfrågades H. af L. huruvida de ej skulle innan de åtskiljdes, dricka ett glas punsch tillsammans, hvarpå han ock efter en stunds ötverfalande gick in. Nästa söndag, efter predikans slut undfignade H. sin försam ing med följande pekoral: Mina kärälskeliga åhörare! Jag kan ej skiljas från denna heliga plats eHet från eder, mina kära åhörare, förr än jag bekänt den synd, som sedan några dagar hvilar tungt på mitt samvete. Jag var nemligen en dag inne i köpiogen A. och träffade der, bland åndra, min embetsbroder komminister L , Hvilken efter vågot öfvertalande förmådde mig att å dervarande stadshus dricka ett glas punsch. Detta, mine kära åhörare har alltsedan dess hvilat blytungt på rmitt samvete, emedan det är den största synd jag vet mig hafva begått, sedan jag iklädde mig denna presterliga skrud, men jag hoppas att, om I viljen förlåta mig härför på grund af: min nu öppet gjorda bekännelse, vår himmelske fader äfven måtte befria mig från denna syndaskuld. Amen. Hvad skall man tro om en sådan prest?