Dagens Nyheter – 25 juni 1870, sida 1

Jun Ö i sl — Hammarberg! Hammarberg, älskar du mig? ee — Ja, ja, Anna jag älskar dig viss , ropa e. han till svar. i i Men Anna var försvunnen i djupet, och med henne all hans glädje i detta lifvet. Sedän den dagen var hans förstånd liksom omtöcknadt af en dimma. Denna enkla berättelse upprepade han tidt. och ofta för hvem som ville höra den, äftensom att han stundom tyckte sig höra henne ropa hans namn i de mörka höstaftnar när det stormade på sjön såsom den olyckliga aftönen då hon drunknade. Detta allt gaf stoff till gyckel med den gaimles smärta. Nere vid bryggan, der nu kött-torget är boläget, var vid denna tid ett gammalt plank, som ledde ned från en af gränderna vid Munkbregatan. Här bakom gömde sig do odygdiga pojkarne, och när de sågo gubben komma med sina ämbäar för att hemta vutten ställde de sig bakom plauket. Innan han nedsänkte det första ämbaret hopknäppt han sina mågra knotiga händer och bad en tyst bön för sin Annas själ. Då hörde han en röst på andra sidan af planket: i — Hammarberg! Hammarberg, ilskar du mig? EX avlånga — Ja, det gör jag! ropade han. — Men Hammarberg, älskar du mig? ÄLSKAR DU MIG HAMMARBERG? Pg