Dagens Nyheter – 23 juni 1870, sida 2

Hans historia var i korthet följande. Han var en fattig, men ung och glad arbetare, då han en kall vinterdag mötte en helt ung flicka, som nästan. dignade under bördan af ett par ämbar med rena klider, dem hon hade klappat vid en af Mälarens bryggor. Det hårda oket låg så tungt på hennes fina axlar och tryckte sig in i den runda nacken, kring hvilken mörka små lockar krusade sig under den rika flätan deröfver. De små händerna voro röda som törnrosor och våta af plaskandet i det kalla vattnet, hennes ögon, de voro så vackra, så milda och strålande som stjernorna på qvällshimmelen, och de ungdomliga kinderna med sina skälmska gropar, de glödde i den bistra kölden som rönnbärsklasar i höstsolen. Den unge mannen erbjöd sig hjelpa henne att bära ämbarne. Under vägen blefvo de alltmera bekanta och talade sedan nästan dagligen med hvarandra. Hammarberg fattade snart tycke för den vackra Anna. Öch hon fann äfven att den hygglige unge mannen, som visat henne så mycken vänlighet, var blifven henne mycket kär, Det stod klart för de båda unga, att de ej kunde skiljas, utan att lifvet för dem skulle förlora allt värde. Hammarberg begaf sig hem till den unga flickans moder att af henne begära dottern till hustru. Men här möttes han af ett bleklagdt Say. Han var ju en fattig stackare, som ej egde mer än han för dagen kunde förtjena och; fAnna