Tankar vid Fröken M. M. Lundbergs graf. Ack, mången vän omkring din graf ju stod. Fördjupad uti saknad. sork och smårta; Från bjertats djup gick mången. tåreflod — Man kände allw juditt goda bjortal Du. skapad var art dela ljuft och ledt — Som Maku cj — meon Systerligt det skett. Du din belöniog gått att derför skörda, Ditt lif försakelse och mildhet var; Och säkort bli din systers böner hörda: on sönd till Gud; somjär ju allas far. har blott gått förut at. röja vägen, Som; för oss alla upp på bimiastegen. Du elnmrar Du så lugnt i mallens sköte. Midsommarssolen r på din graf; ch englar gladdes säkert vid ditt möte, Och blickar, jublande, dig äfven gaf För det du troget utfört systerskallet, Som icke alltid blir på jorden fallet.