Dagens Nyheter – 21 juni 1870, sida 1

rop: fram till hans sida sväfvade en elfva och lutade sig öfver honom. med det ljufyaste behag. MHänryckt kysste drömmaren kransen och satte Jen på den älskades lockiga hufvud. Alltjemt tyckte Gunnar sedan att den krans, som han gifvit Linda, var den skönaste och bästa han kunde välja; och hon tyckte att han skänkt henne den högsta och renaste lycka på jorden. Genom den grå, dunkla verlden gingo de sedan sälla och lyckliga, ständigt omslutna af sin rosensky, till dess den en evighetsmorgon öppnade sig likt morgonrodnaden för den strålande solen. i Slut.