Dagens Nyheter – 20 juni 1870, sida 1

ST Av RR — Det vär, för sent, -Yetyiatt. hvad gudar en gång beslutit: är oföränderfligt; det. måste gå mot sin fullbordan. Ännu två gånger berörde hon barnets panna med den underbara irisqvisten: min invigde Son,. hviskade hon och tryckte en lätt, eterisk kyss på:den lilla rosenmunnen samt försvann, såsom hon kommit, i en sky af stjernor och ljus... Allt blef åter mörkt och hvardagligti rummet. -Modren inslumrade snart af trötthet. Men på morgonen frågade hon. sin mån, om han icke märkte någon förändring med deras barn. . kaki: -— Jag tycker, sade hon, att han inte mer ligger så stilla, han sofver inte mer så lugnt, utan rodnar och ler. ömsom, och ansigtet vexlar samt skiftar under sömnen. Men fadren skrattade deråt... Modren teg då och gömde hemligheten:i djupet af sgitt hjerta, men betraktade alltjemt med vaksamma blickar sitt barn samt undrade i stillhet öfver hvad. som. händt. Så förflöt tiden; gossen Vixte upp och blef skickad till sin farbror, skomakaren, för att lära sig dennes yrke. och med tiden blifva liksom han en välbergad borgare, mästare med eget hus. Men då han en regnduskig dag på den rankiga skjutskärran skakade in i den lilla staden och stannade framför farbroderns hus, der bleckslagarens skylt, de tre. stora. tenntallrikarne, drypande och gråa, bedröfliga som SVENSKA ORIGINALBERÄTTELSER, LÖ