Dagens Nyheter – 18 juni 1870, sida 2

Bland Stockholms sköna omgifningar finnes en skog, der -solstrålarne leka ta fatt under trädens -skyddande grenar, och der man fär se stadens barn leka samma lekar på slätten utanför, då de någon vacker sommarmorgon komma ut för att se solen gå upp öfver den daggbestänkta ängen. I skogen-stod.en liten skogvaktarstuga, nätt som en sådan vanligtvis är, med rum och kök samt. trefnad: innanför och blommor, sol och skugga utanför... Men det bästa fanns dock derimne: ett litet, helt litet, barn i en vagga, hvilket i dag erhållit namnet Gunnar. Åtminstone fyckte skogvaktaren och hans hustru att barnet var det bästa af allt som fanvis eller kunde finnas, och de hade måhända rätt: Ty finnes väl något bättre, något afundsvärdare i hela vida. verlden än en sådan der liten pys, söm ligger fet och trind och utan tankar, vaggad till sömns och ömt ompysslad ? I betraktande af att modren varit friherrinnans kammarjungfru hade gamle barons