Dagens Nyheter – 18 juni 1870, sida 2

-—— TE — på herrgården . visat den. nåden. att sjelfya befalla sig till faddrar åt den nyfödde. Och det högadliga ekipaget, förande. med sig i:sin breda strömfåra den lille pastorn, hvilken å sitt embetes vägnar och med all den värdighet, som varit honom möjlig, bidrägit. till. aktens. högtidlighet, hade nyss lemnat det blygsamma torpet. Blott en skymt af hästarnes svansar syntes ännu en gång vid vägens krökning, och en väldig klatsch af piskan ljöd som en; afskedshelsning till det. ödmjukt bugande värdfolket. oe ij Den unge. fadren sjelf måste genast lemna sitt lilla paradis; men huru tungt detta än föreföll. honom, kunde han dock i dag icke vara annat än glad. , Han kysste derför sitt lilla barn och sin hustru samt. skyndade hur. tigt vägen framåt, sjungande halloh, halloh!X så det genljöd i granskogen. r j Den unga modren satt ensam vid sitt barng vagga och. betraktade med kärleksfulla blickar den lille, der han hvilade så oskuldsfull;-.så menlös, inväntande tiden och dess underbara vexlingar; och aftonrodnaden kastade ett guldskimmer, öfver den sköna gruppen. Solen hade redan. sänkt sin gyllene skifva, men modren, som icke ville skilja sig från sin älskling, satt ännu drömmande qvar vid den lilla bädden, medan skymningen bredde sin hemlighetsfulla, slöja öfver skogyaktarstugan. Plötsligt ljusnade rummet åter och tycktes stråla i den klaraste silfverglans; — ett