Dagens Nyheter – 18 juni 1870, sida 2

— 4 tr — Jaså — han har eljest sägt mig . .. — Hvad har han sagt? utrspade Axel Költ nyfiken att få veta hur långt den kta månnens kunskap möjligtvis kunde sträcka sig. — Helt enkelt, att du vår en slyrgel. — Tackar för komplimangen! 0 — Seså; Axel; ingen förställning. med mig! Du vet alltför väl att herr Z. har Etorå skäl att vara missnöjd med dig. — Du har helt-oförtäck kurfiserat Hans hustru. — Nej, förlåt, morbror, det var 5å förtäckt som möjligt. -— Såå — men du har ändå kurftiserat henne? . . — Ja, så som eh ung man i allmänhet kurtiserår ett vackert fruntimmer. Ti — Det var då också sjelfva fn tilpöjke! utbrast hu bräkspafronen Helt förttetåd. Vill du icke sjelf ut med sanningen, så måste jag väl säga dig, att man lyssnåt till ett äf edra kärliga samtal. 3 — Hven? tusan då? kunde Axel icke underlåta att helt oförsigtigt utropa. i — Ett mycket oktnibgsvärdt fruntimmer. — Jo jo, det hörs Nog! kunde man få lof att veta hennes namn? — Fru Y. Å — Hon med gula bandrösorha!l Heine, som jag gjorde n så vacker komplimäng på balen i X.! Måtte jag bara en gång kunna förarga