Dagens Nyheter – 17 juni 1870, sida 2

.slig förmåga. att i, största hast yändarrupp och Red: .på, en. ung mans, hjerna, -Vår vän suckade; det är första tecknet, till, kärlek! rs sHvad.stusan. går det åt dig?, frågade Ström, som sökt upp honom. Du glömmer.ju alldeles. bort, att. duskall vara värd vid bålarna! . j 4 sma — Ack, min vän, jag är på god väg att blifva kär! — Slå-det ur, hågen.så. fort .somy möjligt! Alla kära äro odrägliga, icke: minst derför att de totalt glömma sina vänner och deras behofver. . .— Åh, var lugn! Det kommer ickao att förändra min natur särdeles. — Nå, hvem är den, utvalda? — Fru Z. Han hade nu tagit reda på hennes..namn. ah — Akta dig, bon: är farlig! skrattade Ström. Hon, var äfven: min första flamma här på orten. Dansen hade emellertid redan börjat; den första stelheten var, förbi, glädjen började gifva sig luft, skratt och skämt, hördes, hvart man kom, och aftonen. lofvade, att blifva en af de trefligaste. Axel dansado med fru Z., och hur hon bar sig. åt, hade hon inom, ganska kort tid förstått att sätta honom i eld och låga . De hade slagit.sig ned i en; söffa i ett af --sidorummen. Han höll hennes handisin, och hon tycktes icke det ringaste böjd. att draga IySaAeR den undan; han. förde den till-ping läppar.—