Dagens Nyheter – 17 juni 1870, sida 1

naturligtvis inviterade, och -oaktadt Axel kände sig en smula förlägen vid fanken Å sitt sista uppträdande i X.,der de Hesta af de nu inbjudna gästerna naturligtvis hade sett honom, lofvade han sig dock rätt mycket nöje af denna tillställning. j Den utsatta äftonen kom, och rummen fylldes så småningom af gäster. Till höger och venster presenterades vår kandidat såsom en hygglig ung man, hvarom tankarne; dock voro kanske väl mycket delade. Han återsåg Ström, notarien och landtbrukar. 8., och skrattade med dem rätt godt vid minnet af deras senaste sammanvaro. Bland gästerna igenkände han några från X. och var ej sen att förnya bekantskapen, affekterande fullkomlig glömska af allt det förflutna. Bland andra presenterades han för ett stort, otrefligt fruntimmer med små, grå ögon, röd hy, stor mun och ofantliga tänder, en fru X. Den ytterliga köld, denna dam inlade i sin helsning och den fula blick, hon skänkte vår vän, kom honom att närmare begrunda, buruvida han icke möjligtvis under den olycksdigra aftonen i X. på något sätt stött sig med henne. Att hanicke dansat omkull med någon, var han säker på. sin kärleksförklaring kunde han icke gernt heller ha gjort henne. — Ah! nu gick ett ljus upp för honom. -— Det var damen med de gula bandrosorna, hvars paryr han unde: den minnesvärda fransäs, hvari hans morbror och han. sjelf varit hjeltarne, så fullständig SVENSKA ORIGINALBERÄTTELSER, 5.