Dagens Nyheter – 16 juni 1870, sida 2

— 30 — Axel stod som på nålar. — Upsalatagen, kan jag tro! fortsatte morbrodren. Hör på, min gunstig herre, hvad hade du-allt för upptåg för dig i går afton? — Hur då? utbrast Axel, förmodande sig nu få reda på hvad hans minne icke velat krypa fram mod. — Narra din gamle morbror att göra sig till ett spektakel för alla sina vänner! — Det var då vil, att ni åtminstone inte bröto halsen af er i går qväll vid hemfärden, inföll nu mostern. Nog gjorde ni vackra försök alltid! — Hm! var allt hvad Axel Kunde yttra. — Kommer du ihåg allt hvad du sade mig på balen i går? frågade honom nu huns unga kusin halft afsides. — Nej! blef det sanningsenliga svaret. — Såå! Der ser man, huru pass mycket det är värdt att fästa sig vid hvad herrar säga! Tänk om jag nu tagit allt för kontant! Hur skulle du väl nu hafva redt dig då, min kära kusin? — Men hvad har jag då sagt? . — Åb, du gjorde mig bara helt enkelt en fullkomlig kärleksförklaring, svarade hon småleende. — Jaså, svarade helt lugnt vår kandidat. Men du var väl icke den enda, kan::jag tro, som 1 går råkade ut för mina förklaringar, fortfer han efter ett ögonblick, inseende det vära bist att skämta öfver allsammans, . då, han nu i allå fall icke kunde göra det ogjordt.