Dagens Nyheter – 16 juni 1870, sida 2

— 3 —— Men om jag tagit dig på orden? — Jag försäkrar, att jag nog skulle hafva funnit mig i mitt öde. — Hvad är det för vigtig sak, ni tyckas afhandla? frågade nu morbrodren, i det han stoppade en hel arjovis i munnen. — Jag bara frågade kusin Axel, huru många han blef kär uti i går, svarade Anna. — Jaså; ja, nog hörde jag honom säga en hel mängd granna fraser åt fru Z., och det medan hennes man stod tätt bredvid. Alla skrattade och Axel måste inmstämma, ehuru saken på det hela taget var mera ömklig än löjlig. — Jag tror, inföll nu frun i huset, att det är bäst att lemna alltsammans åt glömskan. — Den som bara det kunde! utbrast Axel helt ofrivilligt. — Besitta mig, har du icke rätt! utropade brukspatronen. Men nog skall det dröja, förrän jag ännu en gång dansar fransäs! Frukosten var nu slutad, och Axel återvände till sitt rum. VI. En vecka hade förflutit, och man talade icke mer om den fatala balen i X., der vår vän Axel lyckats väcka så mycket uppseende. Dagarne hade gått, den ena efter den andra, såsom de på landet vanligtvis p.äga gå; eft par aftnar hade herrärne fått sig ett litet