Dagens Nyheter – 16 juni 1870, sida 1

spelparti. Den märkvärdigaste företeelsen under dessa 7 å 8 dagar hade otvifvelaktigt varit en jagt, hvari Axel. hade det nöjet att få deltaga. Den utföll dock mycket illa, ty hela fångsten utgjordes af en talgöxe, som råkade komma i misshugg, då brukspatron Carlsson skulle skjuta på ekorre. För öfrigt hade vår kandidat roat sig med att litet närmare studera sin omgifning. Han fann morbrodren vara en glad och treflig sällskapskarl med ständigt godt lynne och när som helst färdig till skänit och små upptåg. Hans älskvärda fru motsvarade ingalunda det porträtt, som Axel under vägen för sig sjelf uppgjort; hon visade sig vara en präktig husmoder, en förståndig maka och ett angenämt sällskapsfruntimmer. Sin kusin Anna fann han liflig som en sydländska, blomstrande som en ung ros, glad som ett barn och nyckfull som en furie; med ett ord: hon hade alla möjliga egenskaper, som kunna göra en qvinna älskvärd, och blott ett enda fel, ett fel, som i början utgjorde vår kandidats hela förtviflan och under flera dagar fördystrade håns humör; hon var nemligen — förlofvad. Men snart nog vande han sig vid; denna fatala omständighet, ett streck i alla hans egna beräkningar, och inom kort voro Anna och han de bästa vänner i verlden. En vecka hade, som sagdt ir, förflutit. Brukspatron Carlsson, skulle hafva stor bjudning på Carlsholm ; alla grannarne voro