Dagens Nyheter – 16 juni 1870, sida 1

— Har, ingen fara, förklarade Axel och. fortsatte, sedan man åter kommit till rätta i slädan: Åt hvilket håll skall jug köra? — Venster, venster! brummade hans sidokamrat, redan halfsofvande, — Kör förut, moster! ropade Axel tillden andra slädan, som kördes af kusken, här hittar jag lika litet som i månen. Den andra släden körde. nu förut, och Axel följde efter, så skickligt som möjligt styrande i dess kölvatten, Den cn mil långa vägen tillryggalades utan något synnerligt missöde, om icke det, att. på ett ställe kom cen hög stenmur promenerande, rakt. mot Axels häst, hvilket förorsakade en ny. omhvyillning, dock utan skada, ty hästen — förmodligen enkom dresserad — stod vid dylika tillfällen alltid stilla, som om han varit, fastspikad; han böjde endast hufvudet åt sidan för att efterse, när. hans i snödrifvorna vältrando körsven åter kommit till rätta. Omsider syntes en hög, mörk byggnad resa sig framför de åkaade, Axel stötte sin kam-. rat i sidan: Vak upp, morbror! Jag. tror vi äro framme. — Ja, min själ, har du inte rätt. Snart stodo alla fyra församlade i förstugan. — Nå, hvart skall kusin Axcl taga vägen? frågade Anna, då ingen annan tycktes ihågkomma Axel, som, lutad mot viggen, under tystnad betraktade de tre eller fyra tjensteSVENSKA ORIGINALBERÄTTELSER, 4.